Det blev inte så länge som vardagsrutinerna varade. Typ en vecka. I lördags när vi kom hem från Funnys äventyr I Malmö började jag få symptom. Mådde sämre på söndagen så då beställde jag test som jag skulle få ta på tisdagen. Måndagen va jag ännu sämre och fått feber. Tur att Fredrik kunde ta barnen. Han fick komma hem från jobbet för det funkade inte. På tisdagen mådde jag lite bättre och tog testet. Igår fick jag svar och det va såklart positivt. Nu mår jag bättre men blivit av med lukt. Det suger dock att vara i karantän. Jag är dock glad att vi är två. Fredrik mår än sålänge bra. Får väl se när jag blir sjuk. Skulle ju förvåna mig om han inte blir det. Barnen är pigga såklart.
Nu hoppas jag att jag snart blir helt frisk för det här är inte kul.

Förra året vid den här tiden så skrev jag ett inlägg om mina målsättningar inför 2021. Tycker att jag höll dom helt okej.

Inför 2022 är mina målsättningar:
* Fortsätta träna som jag gör
* Lära mig stå på händer
* Sätta åtminstone ett pb
* Umgås mer med nära och kära (beror ju mycket på pandemimöget)
* Fortsätta jobba med mig själv

Efter att ha levt med en pandemi i snart 2 år så tar man inget förgivet längre. Men träningen är något jag lyckats hålla igång trots pandemi och det är jag stolt över :)

Jag går en onlinekurs i handstående. Så ska bli kul att se om jag lyckas.

Nu har det varit julafton. Julafton firade vi hos mina föräldrar i Vedum. Väldigt lugnt och mysigt. Barnen verkade väldigt nöjda. På juldagen åkte vi till min pappas syster och firade jul med pappas släkt. Kul att träffa alla igen då det var två år sen pågrund av pandemin. Men julen var ävldigt mysig och det var skönt att äntligen komma iväg. 

Nu är jag ledig i nästan en vecka. Så skönt. Jag behöver verkligen det nu. Så igår åkte vi till mamma och pappa. Bilresan gick väldigt bra. Så skönt när det funkar bra.
Så underbart att komma till mamma och pappa. Dock känner jag mig helt avslappnad och blir väldigt trött. Men skönt att fler kan roa barnen.

Nu har jag inte skrivit här i sedan i mars. Men nu tänkte jag ta ett omtag. Det har givetvis hänt massvis sen dess så det skulle ta alldeles för lång tid att gå igenom allt det. Livet går i ett när man har små barn så enkelt är det. Vi hade en riktigt skön sommar. Den kommer det nog ett eget inlägg om sen. Annars har det varit en ganska tuff höst för mig på jobbet. Vilket såklart påverkat mig privat oxå. Vissa stunder har jag varit väldigt nere men det börjar kännas bättre nu. Så det är skönt. Alla på jobbet har dock känt samma så det är ju skönt att vi alla upplever samma. 

Sist jag skrev så var det mycket vab och det är det nu med. Fram till oktober klarade vi oss rätt bra. Sen har Anton varit sjuk 4 gånger stackarn. Hilda har klarat sig bra men haft feber en gång. Just nu vabbar vi Anton för maginfluensa. I tisdags när vi skulle iväg och fira Lucia på Hildas förskola så kräktes Anton på morgonen. Så det blev ju bara att ställa in allt. Tyckte så synd om Hilda men hon tog det bra ändå. Eftersom det här skulle varit barnens sista vecka på förskolan så tog vi beslutet att dom inte ska gå mer i år nu. Nu orkar vi inte mer sjukdom på ett tag. Även om jag är oerhört tacksam att det inte varit något allvarligt. Det här tar jag alla dagar i veckan mot att barnen blir allvarligt sjuka. 

Det här året har gått sjukt fort. Snart är det ju jul. Förhoppningen är att vi ska kunna åka till mamma och pappa i år. Det blev ju inte så förra året pågrund av pandemin. Men är vi bara friska så SKA vi åka i år. 

Nu sitter jag på jobbet. Idag fick fredrik ta vabben. Förhoppningsvis kan vi lämna dom på måndag men det återstår att se. Sen skulle vi ju ha kalas i helgen och det vet jag inte hur det blir med nu. Fredriks föräldrar ville nog inte komma. Men vi får se. Jag har lite svårt när det inte blir som jag tänkt mig så igår va jag rätt besviken och frustrerad. Det fick bli en löprunda och efter det kändes det bättre. Jag är så glad att jag har träningen. Utan den vet jag inte riktigt hur jag skulle överlevt. Nästa vecka blir tyvärr tuff att få till träningen men på nåt vis får det lösa sig.

Eftersom Anton är lite snorig ville jag inte träffa så mycket folk men kände att vi ändå behövde ut så det blev en promenad till skogen. Riktigt skönt. För mig blev det en promenad på typ 2 timmar. Så nu är både jag och barnen väldigt trötta. Håller på och nattar Anton nu. Min förhoppning är att han somnar snart så jag kan vara med och köra ett livepass på träningssidan jag använder. Egentligen orkar jag inte men jag har bestämt mig för att jag ska köra ändå. Min kropp kan behöva det efter långpromenaden med vagn och 30 kg barn i.

Jaha då va det vab igen. Den här gången är det Anton som är snorig. Han blev hemskickad i torsdags. Och jag trodde det va bättre, kändes så igår men nu är det värre igen. Jäkla snor! För Han är ju hur pigg som helst. Men bara att gilla läget och va hemma tills han är snorfri. Men imorgon ska fredrik vabba så jag kan gå till jobbet. Så skönt att vi kan dela på det.