Känner mig så fruktansvärt onödig just nu. Känns som jag inte gör nånting. Så jäkla arg på den här foten. Så frustrerande. Tänkte jag skulle jobbat imorgon men jag kände nu på morgonen när Hilda krånglade lite att det inte kommer gå. Så ringde jobbet och sa att jag blir hemma resten av veckan. Men där är det kaos Så fick riktigt dåligt samvete. Men det går åt rätt håll med foten i alla fall, kan gå lite på den nu. Världens bästa svärföräldrar hjälper mig att lämna barnen på förskolan i alla fall. Så det är skönt. Men ska hämta dom själv i eftermiddag. Nu hoppas jag att den här foten läker fort.

Nu är det redan december. Fattar inte vart det här året tagit vägen. Det har varit ett jäkla skitår med tanke på corona. Men tyvärr kommer det väl inte försvinna på ett bra tag. Så bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.

Idag har det flyttat hem en nisse till oss. Väldigt spännande tyckte barnen. Hilda har så mycket frågor haha.

Nu är jag hemma och vilar. Jag är inte så bra på att vila. Jag får så dåligt samvete för att jag inte gör något. Känner mig lat. Barnen är på förskolan och jag vet att dom har det bättre där än hemma med en mamma som har ont och inte orkar göra något men jag får ändå dåligt samvete över det. Men nu ska jag försöka vila så jag kan gå och jobba på torsdag i alla fall.

Tillslut fick jag röntgen igår kväll vid typ 21.45 Vid 00 kom det en läkare och berättade att det inte va någon skelettskada. Så bara en rejäl stukning som tur var. Men jobba blir det ju inte på ett par dagar. Så surt nu när det är som det är på jobbet. Men men inte så mkt att göra åt.

Det här stället är ett skämt. Nu har jag varit här sen 13.40, klockan är 21.15 nu och det har inte hänt nånting. Jag väntar fortfarande på röntgen. Hade jag inte haft så jävla ont hade jag gått härifrån nu. Men jag fattar att jag måste kolla upp den här jäkla foten.

Jag har varit på akuten på det här sjukhuset en gång innan. Det va lika hemskt då. Då visade det sig att jag hade blindtarmsinflammation. Det va när Anton var 12 dagar gammal. En fruktansvärd upplevelse.

Jag hoppas dom på röntgen vaknar snart så jag kan få komma härifrån snart.

Dagen började med tända ljus och krabbelurer. Sen skulle jag ut och springa. Jag hade kommit typ 1,5 km när jag trampade snett. For ner i marken. Satan så ont det gjorde i vänsterfoten. Slog i högerknä oxå men det kände jag knappt. Det stannade en mamma med barnvagn och frågade hur det va. Tog mig upp för egen maskin och började linka hemåt. Det gick inte fort men hem kom jag. Så jäkla ont. Hilda va så omtänksam när jag kom hem och skulle hjälpa mig med allt möjligt. Vi åt lunch och jag kände att det här funkar inte. Måste nog kolla upp foten. Så jag ringde 1177, världens kö såklart. När jag kom fram så tyckte sjuksköterskan där att jag skulle söka akuten. Så nu sitter jag här. Världens bästa svärfar ställde upp och körde mig hit. Med tanke på allt med corona och att jag varit utsatt för smitta så har jag nu hamnat i nån barack bakom sjukhuset. Får väl se hur länge jag får sitta här. Fortsättning följer....

Träning har alltid varit endel av mitt liv. Från att jag va 6 år tills jag va typ 21 så spelade jag fotboll. Jag älskade det men va inte så duktig på det. Jag va ganska lat ärligt talat och orkade inte anstränga mig så mkt. Så sen när jag fick för mig att jag skulle springa göteborgsvarvet 2014 va det många som höjde på ögonbrynen. Min bästa kompis hade börjat springa endel och hon inspirerade mig. Så 2014 sprang jag mitt första göteborgsvarv. Sen har det blivit 2015,2016 och 2018. 2018 va det ju inte ena ett år sen Hilda kom till världen så då va jag verkligen inte tränad för det och det märktes. Så ska jag springa igen ska jag ha tid och ork att träna. Just nu springer jag lite kortare och satsar på milen. Som läget ser ut i världen just nu så är det ju ändå inga lopp. Jag försöker få till 3 träningspass I veckan. Det är inte alltid lätt med 2 barn och en man som oxå vill träna. Men jag har fått mina svärföräldrars gamla crosstrainer så jag kör på den ibland när jag inte får till nåt annat. Men träning är viktigt för mig, annars funkar inte jag. Mitt humör kan va uruselt och så går jag ut och springer och sen mår jag mkt bättre.

Från mitt senaste göteborgsvarv 2018

Vilken vecka!! Puh! Hildas feber va snabbt övergående men honbhar hostat som en galning så hon får va hemma hela veckan. Fredrik blev oxå sjuk så han är oxå hemma. Men jag jobbar och Anton får gå på förskolan så Fredrik och Hilda ska kunna ta det lugnt. Sen är hon ju inte ens lugn även om hon är sjuk haha. På mitt jobb är det oxå kaos. Många borta, som tur är är det mkt barn borta oxå. Nej dags att ta tag i dagen.