Ja snart är det jul. I fredags gick jag och barnen på jullov. Fredrik jobbar fram till julafton men sen är han ledig ett tag. Allt har gått i ett nu. Varit riktigt intensiva veckor. Foten är fortfarande inte riktigt bra och mitt psyke är inte stabilt just nu. Jag är glad att mina barn har en fantastisk pappa som kan ta dom när jag behöver vila för att orka sen. Idag är verkligen en Down dag. Men det är okej, det får vara så.

Livet rullar på som vanligt igen. Jobb och förskola. Går i ett just nu. Hinner inte riktigt med. Det är ju snart jul, var har tiden tagit vägen liksom? Även om den här julen inte kommer bli alls som någon jul innan ska det ändå bli skönt att få va lite ledig. Har fått våra ledigheter godkända nu så det är bra. Men allt är konstigt just nu. Som tur är så är mina barn lite för små för att förstå hur världsläget ser ut. Det är jag faktiskt glad för, räcker att jag måste ta hand om min egen ångest. Min psykiska hälsa har minst sagt varit svajig sen corona bröt ut. Men jag kämpar på.

Nu är det en vecka sen jag stukade foten och satt i evigheter på akuten. Nu äntligen börjar foten bli bättre. Nu har jag gått rätt mkt på den och då känns det. Imorgon ska jag jobba, hoppas det går bra.

I helgen har vi bakat och klätt granen. Hilda tyckte det va riktigt kul att baka pepparkakor och bakade med mig nästan hela tiden. Lussekatter va oxå skoj. Klä granen va såklart oxå roligt. Så har varit en kul helg.

Så fort jag tror att foten är bättre börjar skiten värka igen. Sen slog jag ju i knäet oxå och det verkar det med. Men lyckades lämna barnen på förskolan så jag kan va hemma och vila. Tyvärr har dom nåt underhållsarbete på fjärrvärmen idag mellan 8-15 så nu börjar det bli lite kallt. Men jag får försöka klä på mig så jag inte fryser. Är lite trött oxå och då fryser man ju lättare. Anton sover sådär just nu så måste sova bredvid honom större delen av natten och det är inte det skönaste. Men bara att ta sig igenom.

Känner mig så fruktansvärt onödig just nu. Känns som jag inte gör nånting. Så jäkla arg på den här foten. Så frustrerande. Tänkte jag skulle jobbat imorgon men jag kände nu på morgonen när Hilda krånglade lite att det inte kommer gå. Så ringde jobbet och sa att jag blir hemma resten av veckan. Men där är det kaos Så fick riktigt dåligt samvete. Men det går åt rätt håll med foten i alla fall, kan gå lite på den nu. Världens bästa svärföräldrar hjälper mig att lämna barnen på förskolan i alla fall. Så det är skönt. Men ska hämta dom själv i eftermiddag. Nu hoppas jag att den här foten läker fort.

Nu är det redan december. Fattar inte vart det här året tagit vägen. Det har varit ett jäkla skitår med tanke på corona. Men tyvärr kommer det väl inte försvinna på ett bra tag. Så bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.

Idag har det flyttat hem en nisse till oss. Väldigt spännande tyckte barnen. Hilda har så mycket frågor haha.

Nu är jag hemma och vilar. Jag är inte så bra på att vila. Jag får så dåligt samvete för att jag inte gör något. Känner mig lat. Barnen är på förskolan och jag vet att dom har det bättre där än hemma med en mamma som har ont och inte orkar göra något men jag får ändå dåligt samvete över det. Men nu ska jag försöka vila så jag kan gå och jobba på torsdag i alla fall.

Tillslut fick jag röntgen igår kväll vid typ 21.45 Vid 00 kom det en läkare och berättade att det inte va någon skelettskada. Så bara en rejäl stukning som tur var. Men jobba blir det ju inte på ett par dagar. Så surt nu när det är som det är på jobbet. Men men inte så mkt att göra åt.